Är poesin den nya romanen? Det menar åtminstone den norska kritikern Eirik Vassenden i en
långessä i Vagant. Vi applicerar hans resonemang på den svenska lyriken, och ger exempel på mer eller mindre lyckade försök att skriva berättande poesi. Mikaela berättar om sitt besök på Lillehammers litteraturfestival, som gett henne insikter om svenska kritikers barbarism och Vigdis Hjorths alkoholism. Lyra spekulerar i poesins död, Agri resonerar om vårt cinematografiska tänkande och så beskriver vår huspsykolog de tre personlighetstyperna: poet, prosaist och essäist. Dessutom berättar vi om vår helt operversa sommarläsning.
