Alla hjärtans dag (borde vara varje dag)

Klas Göranz är kanske inte landets mest rutinerade romantiker. Men viljan finns där. Och hoppet. Alla fem i bandet är i dag ungkarlar, men lever fortfarande på tanken att kärleken dyker upp när man minst anar det. Gärna mellan mejerihyllan och kassan.

Klas Svensson har varit gift en gång.
– Det blev dyrt, konstaterar han lakoniskt, utan att riktigt utveckla om det var känslomässigt, ekonomiskt – eller båda.

Torsten säger sig vara särbo. Ingen av de övriga i bandet har träffat, sett eller hört talas om den här personen. Men Torsten är övertygad. Relationen finns. Någonstans. I alla fall i teorin.

Lill-Göran däremot blir ofta förälskad. Senast i kassörskan på byns snabbköp. Det varade hela kön, inklusive kvittot och växelautomaten.

Ur detta föddes Klas Göranz nya låt – en varm, vardagsnära hyllning till Alla hjärtans dag. Men också till den större tanken bakom: att om man älskar någon, eller hoppas få göra det, så räcker det inte med en dag i kalendern. Kärlek måste fungera alla dagar. När disken står kvar. När maten blir bränd. När någon ändå stannar.

Låten är därför inte en storslagen kärleksförklaring med fanfarer och fyrverkerier. Det är en lågmäld påminnelse om att romantik ofta sitter i det lilla. I viljan. I att välja någon – även när det inte är fredag, fest eller rosor i plast.

Och ändå: Alla hjärtans dag är värd att firas.