Kristian Wedel om Göteborg – staden som hade storstadssjälvförtroende

Göteborg har från början burit på en motsägelse. Staden anlades som Sveriges port mot väster, öppen för handel, människor och idéer, men samtidigt som en fästning, byggd för att stänga ute omvärlden. Kristian Wedel ser denna dubbelhet som en nyckel till den göteborgska identiteten.

Under 1800-talet växte ett självmedvetet handelsborgerskap fram, med rikedomar som kunde mäta sig med – och ibland vida överträffa – huvudstadens ämbetsmannaelit. Göteborgarna finansierade järnvägar, institutioner och sociala projekt och utvecklade en stark föreställning om att staden kunde klara sig på egen hand. Frihandel blev närmast en självklarhet i en stad vars välstånd byggde på att varor och idéer kunde röra sig över gränserna.

Ur denna stad växte också en alldeles särskild humor. Wedel är i dag redaktör för Göteborgs-Postens vitsar och kan följa traditionen tillbaka till 1800-talets Aron Jonason. Föreställningen om den ständigt vitsande göteborgaren blev så stark att göteborgare så småningom började förväntas leva upp till den. Wedel konstaterar att det ibland kan vara begränsande att alltid förväntas vara rolig – men att alternativet trots allt kunde vara värre. Stockholmaren betraktas som dryg, örebroaren som gnällig, medan göteborgaren åtminstone får vara glad och rolig.

”a medium sized dog with a big dog attitude”

Samtidigt menar Wedel att något av Göteborgs äldre självförtroende har gått förlorat. För hundra år sedan kunde staden resa monument över nationella storheter utan att först fråga vad de hade med Göteborg att göra. Det var en storstadsreflex: en stad med anspråk på att vara mer än bara regional. Med Wedels formulering var Göteborg en gång ”a medium sized dog with a big dog attitude”.

Även den lokala offentligheten har förändrats. När Wedel började på Göteborgs-Posten 1993 var tidningen, som han uttrycker det, en jättestor fisk i en liten damm. Folk kunde ringa redaktionen inför en demonstration och fråga när GP hade möjlighet att komma – annars fanns det ingen större mening med att demonstrera. ”Om det inte har stått i GP så har det inte hänt” var en reell föreställning.

För Wedel finns stadens historia samtidigt överallt i nuet. Gamla fotografier, tidningsarkiv, byggnader och bortglömda miljöer hjälper människor att skapa ett kollektivt minne. Att förstå en stad handlar därför också om att lära sig se det som inte längre finns.

Göteborg har förändrats många gånger och kommer att förändras igen. Men i Wedels blick finns fortfarande samma grundfråga: vad är det som gör att en plats blir mer än bara hus och gator – och i stället blir en stad med ett eget temperament?

This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com