Kaffekris: Kommer jag att klara mig utan morgontåren?

Kaffet bär på kolonialismens arv – och nu hotas produktionen av klimatförändringarna. Shora Esmailian berättar om en vardagslyx med bitter eftersmak.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Efter färden på smala serpentinvägar stannar bilen. ”Vill du komma upp i bergen måste vi gå härifrån”, informerar guiden. Jag är i de blå bergen på Jamaica – en lummig bergskedja som sträcker sig från Port Antonio i norr till Kingston i söder. Fyra sekler tidigare sökte förrymda slavar skydd här och det var i blå bergens vildmark som de fria slavarna, så kallade marooner, anlade sina samhällen. Med ledaren Queen Nanny i spetsen bjöd de under 1700-talet på motstånd mot de brittiska kolonialherrarna genom att bränna ner plantager och frita slavar.

Men dessa berg är också kända för något annat: kaffet som odlas i Blue Mountain är en av världens mest exklusiva och dyraste kaffesorter.

En lång och stup vandring krävs för att komma upp. Topparna och dalarna nedanför ser ut som mjuka och fluffiga kuddar av skog. Här finns varken el eller rinnande vatten och när mörkret lagt sig fylls luften av eldflugor. Morgonen därpå undrar jag om det finns kaffe – Blue Mountain-kaffet var trots allt författaren Ian Flemings favoritsort under tiden han skrev böckerna om James Bond. Guiden tittar irriterat på mig och säger strängt: ”Här dricker ingen kaffe!”.

Med den kommentaren försvinner drömmen om att sitta och njuta av soluppgången och utsikten med en varm kaffekopp i handen. Vandringen ner sker med bultande huvudvärk och nog är det här, i Jamaicas blå berg, som tanken jag länge försökt tränga undan slår mig på riktigt: hur ska man leva i en framtid där den globala uppvärmningen gjort det omöjligt – både skördemässigt och ekonomiskt – att starta dagen med kaffe? Vad ska jag beställa när jag sätter mig för att fika med en vän och hur vaknar jag till liv under arbetspasset på eftermiddagen, när tröttheten smyger sig på några timmar efter lunch? Choklad och exotiska frukter kan jag leva utan, men livet ter sig inte bara fattigare, utan nästintill omöjligt, utan kaffe.

Och: hur ska miljoner människor som är med och skapar kaffe överleva?

Dagens Jamaica har inte särskilt stor kaffeproduktion, men under tidigt 1800-tal var man en av världens främsta exportörer. 1728, samma år som maroonerna inledde sitt första krig mot kolonisatörerna, lät Jamaicas guvernör, britten Sir Nicholas Lawes, plantera den första kaffeplantan. Öns jord och klimat visade sig vara en perfekt plats för den känsliga växten.

Dessutom hade britterna genom den transatlantiska slavhandeln fyllt ön med slavar – i början av 1800-talet fanns så många som 300 000 – och under 1700-talet var den en av den brittiska kronans mest lönsamma kolonier, just på grund av socker- och kaffeplantagerna. När slaveriet avskaffades störtdök den jamaicanska kaffeproduktionen men tog fart i stor skala i andra delar av världen.

Kaffeindustrin omsätter miljarder dollar årligen, men merparten av kaffet odlas och skördas av småskaliga jordbrukare och arbetare i tropiska regioner belägna längs ekvatorn, i det så kallade ”kaffebönbältet”. 125 miljoner människor är beroende av kaffe för sin försörjning men har inte råd att dricka det: alla inkomster från försäljning av kaffebönan går till nästa års grödor. Kolonialismens överföring av rikedom och resurser från det globala syd till det globala nord fortsätter i våra dagar genom just kaffet.

Nu har ytterligare en faktor försvårat för kaffebönder – och alla oss kaffeberoende att ta en stunds fika: den globala uppvärmningen.

I snart tjugo år har både forskare och stora kaffeproducenter som Lavazza och Starbucks varnat för att klimatkrisen kommer att påverka kaffeindustrin. Kaffeträdet, som har sitt ursprung i det etiopiska höglandet, behöver helt rätt förhållanden för att producera det bär som i sin tur innehåller frön som torkas och rostas innan de mals ner och blir den svarta dryck som så många av oss älskar.

Kaffeplantan – särskilt den som producerar den populära Arabicabönan – växer bäst i temperaturer mellan 18 och 22 grader. Men temperaturerna stiger även på de breddgrader och höjder där kaffe historiskt har odlats. Bara lite mer värme eller lite mer regn kan vara förödande.

Allt mer oberäkneligt och kraftigare regn leder till sjukdomar på träden och extremväder i form av förlängda torrperioder dödar kaffeplantan och urholkar jordkvalitén. Kaffebönder har under många år vittnat om minskad produktion och plantor som inte mår bra.

I Sverige häver vi i genomsnitt i oss tre koppar om dagen och när kaffepriset höjs kraftigt leder det till ramaskri. 2024 sköt råvarupriset på kaffe i höjden med över 70 procent – det högsta sedan 1977 – efter att världens största kaffeproducent Brasilien drabbats av den värsta torkan i modern historia. Också Vietnam, världens näst största kaffeproducent, drabbades under samma period av för varmt och torrt väder – en verklighet som ser ut att bli det nya normala i takt med att utsläppen ökar årligen.

Till och med FN:s klimatpanel IPCC har beskrivit kaffeindustrins sårbarhet och färska studier visar att de fem länder som står för 75 procent av världens kaffeproduktion – Brasilien, Vietnam, Colombia, Etiopien och Indonesien – numera har två månader per år mer med kaffeskadlig temperatur på över 30 grader än tidigare.

I den etiopiska regionen Oromia har den nya verkligheten skapat en katastrofal situation för bönderna. I detta kaffets födelseplats är fler än fyra miljoner hushåll beroende av sina kaffeplantor och bidrar till en tredjedel a